<h3>Praktik: 2001&nbsp;</h3><h3>Idag: Creative Director – Ny Studio</h3>

<h3>Förväntan, rädsla och förvirring &nbsp;</h3><p>&nbsp;</p><p>Jag visste var Ny reklam låg. På Västra Storgatan i en butikslokal med jättefönster som avslöjade allt för alla som gick förbi. Mer välkomnande blir det inte, tänkte jag. Dörren var öppen och jag tog tre steg mot skrivbordet närmast gatan där Katrin och Carina stod.&nbsp; &nbsp;</p><p>&nbsp;&nbsp;</p><p>”Hej, jag tror jag vill jobba på en reklambyrå. Men jag skulle vilja veta lite mer hur det är. Kan jag få typ ha praktik här nån dag eller så?” Det blev ett vänligt men bestämt nej. De tog inte in praktikanter bara så där, helst skulle man gå på Södra Vätterbygdens folkhögskola. Så jag tog tre steg ut igen. Hemma kollade jag vad det där SVF var för nåt. Det var en vecka kvar av ansökningstiden och jag kom in. &nbsp;</p><p>&nbsp;&nbsp;</p><h3>Ett självförtroende jag aldrig haft förut &nbsp;</h3><p>&nbsp;</p><p>Eftersom jag hade gjort exakt som de sa kunde Ny reklam inte gärna neka mig praktik ett år senare. Till största delen blev det en blandning av förväntan, rädsla och förvirring.&nbsp; &nbsp;</p><p>&nbsp;&nbsp;</p><p>Men efter ett tag fick jag också ett självförtroende som jag aldrig haft förut. Inte minst genom Anders Nyström, som var vd på den tiden och verkade tro på min förmåga på ett nästan overkligt sätt. Det var en främmande men fantastisk känsla. Och det känner jag mig fortfarande oerhört tacksam för, så här tjugo år senare.&nbsp;</p>

Svart och vit bild, man med glasögon sitter i en kontorsstol framför en tegelvägg. Huvudet kollar snett uppåt, funderande samtidigt som han håller i en uppstoppad kråka 

”Desto mindre man kan”